Ny blogg
Inte mycket bloggande för mig... Nu har vi iaf öppnat vårt nya apotek på Kungsgatan 30. Perfekt att jobba mitt i city! Vi är omgivna av gym så nu vore det ju fan om man inte ska kunna ta sig 30 min innan jobbet och träna. Fast om jag får en valp blir det inte mycket av med det...
Valp ja, har satt upp mig på flera kennlar som intresserad. Jag trodde nog att det skulle vara liite lättare att få köpa en jaktlabbe. Jag är ju inte nybörjare på hundar. Men nu har jag skrivit värsta CV och verkar ha fått napp hos några. Väntar bara nu på att 1. tikarna ska börja löpa, 2. att det blir parning, 3. att det föds några valpar och 4. att det blir någon valp "över" till en novis inom jaktprov.
Beräknad valpning är i februari/mars....
Kalle går från att ha varit lite knepig till att vara ännu märkligare. På klubben är han numera skotträdd. Fast hemma när de smäller värsta bomberna rör han inte ens på öronen. Skotträdsla på klubben går ju att leva med. Han måste ju inte vara där.
Numera när han ser andra hundar avleder man honom plätt-lätt med godis. I andras ögon ser han väluppfostrad ut där han sitter snällt bredvis sin matte och tittar mig i ögonen när andra hundar passerar. Jag vet ju sanningen, han är inte väluppfostrad, han bara låtsas för att få en gotta.
En sak är säker, en hund som Kalle får jag aldrig igen. En hund som hellre ligger kvar och gosar 30 min i sängen än går ut. Faktum är att om jag försöker gå upp så håller han fast mig med sina framben som han har runt min överkropp. Han tror nog på allvar att han är ett människobarn.
En mycket märklig hund på många sätt!
Ska bli intressant att jämföra hans spårförmåga med min kanske blivande labbe. Tror nog att Kalle kan klå de flesta hundar med sin näsa.
Paffen (Alfred) är ju oxå ett kapitel för sig... Herregud en så intensiv hund!!! A påstår att han blir etter jobbigare när jag kommer. A jobbar nu natten och varje morgon när han ska lägga sig rusar Paffen in till sängen för att paxa bästa platsen innan Dåren tar den. Bästa platsen är under täcket bredvid A med huvudet på kudden. Där ligger han sedan och snusar tills det är dags att gå upp. Oavsett när A vaknar. I morse låg jag i sängen men blev brutalt bortsparkad av fyra röda tervben som inte tyckte att han och husse fick rätt space.
Häromdagen stog A på sin tomt och blev plötsligt medveten om hur något stort kom flygande förbi i axelhöjd. "Något" var en terv som sprungit så fort nerför en slänt att han lättade från backen och flög genom luften. Dessutom höll han sin näbb öppen, troligtvis i ett försök att bita tag i A´s axel. A var i den stunden tacksam att han tagit en försäkring med "dubbel-veterinärvård".
Paffen roar sig annars gärna med att springa 15 varv runt huset i full kareta. Innan Paffen fanns det inga stigar på A´s tomt. Nu ser hela tomten ut som hemma hos Nettan. Skillnaden är att hos Nettan är det hennes son som kör cross i olika banor. Hos A är det Paffen som springer runt som ett skållat troll.
Paff har oxå varit ute och spårat en del. Han verkar ha samma goda näsa som sin morbror Kalle. Bådar gott inför framtiden! Lydnaden tror jag går bra, får inga rapporter om något annat iaf.
Tydligen är Paffen väldigt lydig när jag håller mig undan. Jag ifrågasatte om Paffen verkligen kunde vara lös på ett ställe som A ofta promenerar på. Det är väl bara att säga till honom sa A då... Ja, ja det kanske är så lätt?
Min nästa hund ska bli lika lydig som Wille, med samma koncentration som Gaston, lika snäll som Bullen, lika vacker som Stork och lika gosig som Kalle.
Valp ja, har satt upp mig på flera kennlar som intresserad. Jag trodde nog att det skulle vara liite lättare att få köpa en jaktlabbe. Jag är ju inte nybörjare på hundar. Men nu har jag skrivit värsta CV och verkar ha fått napp hos några. Väntar bara nu på att 1. tikarna ska börja löpa, 2. att det blir parning, 3. att det föds några valpar och 4. att det blir någon valp "över" till en novis inom jaktprov.
Beräknad valpning är i februari/mars....
Kalle går från att ha varit lite knepig till att vara ännu märkligare. På klubben är han numera skotträdd. Fast hemma när de smäller värsta bomberna rör han inte ens på öronen. Skotträdsla på klubben går ju att leva med. Han måste ju inte vara där.
Numera när han ser andra hundar avleder man honom plätt-lätt med godis. I andras ögon ser han väluppfostrad ut där han sitter snällt bredvis sin matte och tittar mig i ögonen när andra hundar passerar. Jag vet ju sanningen, han är inte väluppfostrad, han bara låtsas för att få en gotta.
En sak är säker, en hund som Kalle får jag aldrig igen. En hund som hellre ligger kvar och gosar 30 min i sängen än går ut. Faktum är att om jag försöker gå upp så håller han fast mig med sina framben som han har runt min överkropp. Han tror nog på allvar att han är ett människobarn.
En mycket märklig hund på många sätt!
Ska bli intressant att jämföra hans spårförmåga med min kanske blivande labbe. Tror nog att Kalle kan klå de flesta hundar med sin näsa.
Paffen (Alfred) är ju oxå ett kapitel för sig... Herregud en så intensiv hund!!! A påstår att han blir etter jobbigare när jag kommer. A jobbar nu natten och varje morgon när han ska lägga sig rusar Paffen in till sängen för att paxa bästa platsen innan Dåren tar den. Bästa platsen är under täcket bredvid A med huvudet på kudden. Där ligger han sedan och snusar tills det är dags att gå upp. Oavsett när A vaknar. I morse låg jag i sängen men blev brutalt bortsparkad av fyra röda tervben som inte tyckte att han och husse fick rätt space.
Häromdagen stog A på sin tomt och blev plötsligt medveten om hur något stort kom flygande förbi i axelhöjd. "Något" var en terv som sprungit så fort nerför en slänt att han lättade från backen och flög genom luften. Dessutom höll han sin näbb öppen, troligtvis i ett försök att bita tag i A´s axel. A var i den stunden tacksam att han tagit en försäkring med "dubbel-veterinärvård".
Paffen roar sig annars gärna med att springa 15 varv runt huset i full kareta. Innan Paffen fanns det inga stigar på A´s tomt. Nu ser hela tomten ut som hemma hos Nettan. Skillnaden är att hos Nettan är det hennes son som kör cross i olika banor. Hos A är det Paffen som springer runt som ett skållat troll.
Paff har oxå varit ute och spårat en del. Han verkar ha samma goda näsa som sin morbror Kalle. Bådar gott inför framtiden! Lydnaden tror jag går bra, får inga rapporter om något annat iaf.
Tydligen är Paffen väldigt lydig när jag håller mig undan. Jag ifrågasatte om Paffen verkligen kunde vara lös på ett ställe som A ofta promenerar på. Det är väl bara att säga till honom sa A då... Ja, ja det kanske är så lätt?
Min nästa hund ska bli lika lydig som Wille, med samma koncentration som Gaston, lika snäll som Bullen, lika vacker som Stork och lika gosig som Kalle.