Tjockens blogg

I går var jag som i koma hela dagen. Tog inte på mig vare sig riktiga kläder eller smink. Var ute en runda med Kalle. Tänkte mycket på W och det kändes ändå rätt det jag gjorde. Med tanke på att han var pigg när han var ute så hade ju inte all snö gjort saken bättre eftersom det inte går att vara ute.  W hatade att gå i koppel och nu den närmsta tiden finns ju inget alternativ eftersom det inte går att gå i skogen om man inte pulsar med snö till låren.

I dag ska jag återgå till livet är det tänkt.

De andra hundarna verkar inte bry sig, möjligtvis att Kalle är dämpad. Svårt att veta. Krabaten på bilden gör ju att man inte kan deppa ihop totalt!

I förrgår mitt i natten när jag, A, Krasse och Affe-Paffe lugnt låg och sov i sängen råkade A knuffa till Paffe. Jädrar i min låda vad Paffe blev arg!!!!!!

Vilt morrande marscherade Paffe till huvudändan och ställde sig över mitt ansikte och glodde argt. Jag sov som en gris men A vaknade och kunde studera valpens framfart. Enligt A marscherade han verkligen som värsta furiren och morrade hela tiden. Efter ett tag insåg han antagligen att det inte var någon ide att mucka med en sovande gris och gick och la sig.

Så i natt hände samma sak... Fast denna gången satte sig A upp och frågade vad f---n Paffe sysslade med. Arg Paffe tillbaka att husse ska ge f---n att knuffa honom. Tog väl ca en sekund så låg Paffe på golvet och tyckte väääldigt synd om sig själv.

Vad ska det bli av en sådan terv??? Läs gärna Helenes senaste blogg där hon har skrivit om den lilla "rara" valpen. Vilken tur att det inte är min hund!!! Hade kunnat bli hur galet som helst men nu är ju hans ägare en bestämd person vars hjärta inte blöder så fort valpen gnyr. ; )

I natt vaknade jag av att någon tog kort i vardagsrummet. Konstigt eftersom alla låg och sov! 
Skyndade ut och fick tag i min mobil just som Alfred lyckades med att inte bara ta ett kort utan också ringa hem till mina föräldrar.
Efter fem minuter ringde min pappa och undrade vad som hänt, han trodde typ jag var galen när jag sa att det var valpen som ringt upp. 
Mina föräldrar ligger som kortnummer 4 och grön lur - prexis lagom för två huggtänder som biter i en telefon...

I helgen var vi på Tjolöholm och strosade runt. W och Krasse-Dåren fick vänta i bilen så att valpen fick lufta sig utan sina stora farbröder. Kalle räknas inte som en stor farbror. Han är mest virrig. Fast Kalle är ju den som uppskattar slott mest av oss alla. Han älskar att klättra på murar, kika in i vrår och undersöka konstiga trappor.

På kvällen skulle jag ge Wille sina Tramadol och lyckades med konststycket att tappa dem på golvet så att en viss valp snabbt var framme och åt upp dem. Skit i helvete! Ringde vetten som sa att det var dubbel valpdos och att han kunde bli väääldigt trött.
 
Trött??? Moahhaha
Det krävs uppenbarligen mer än 100 mg Tramadol för att trötta en tervvalp...

Bilder från Tjolöholm:









Och varför Wille bilden blir så liten är en gåta???

Avlivning avbokad. W mår bättre men det är ju bara ett sätt att skjuta upp det oundvikliga. Men som jag skrivit innan så avlivar jag inte en hund som vill leva och kan leva med någorlunda god livskvalite.

Valpen mår prima och har ääääääntligen börjat tappa sina tänder. Gött ska det bli när man kan gosa med den utan att den bits hela tiden.....

  

I dag stog jag med luren och lyssnade på "Välkommen till Göteborgs Djurklinik just nu är det många som ringer till oss" och skulle beställa en tid för avlivning. Då kommer W ångandes och ville gå ut. Pigg som en lärka. Till saken hör att i går kväll låg han och pep och hade uppenbarligen ont. Tänkte då att nu är det dags.
Iaf beställde jag en tid till  på fredag.

Nu, efter att ha varit på klubben, känns det ännu värre. På klubben sprang han omkring i snön tillsammans med Dåren och Affe. Han t o m åt levergodis. ( Han har inte kunnat tugga så hårda saker på flera veckor.)
Fan, och nu när vi kom hem stog han och tiggde efter mat. Kan inte avliva en levnadsglad hund. Aldrig i livet.

Ett gigantiskt problem är att han inte skiter. Tramadol är lite likt morfin och morfin är välkänt för att ge stopp i magen. Tarmrörelserna stannar helt enkelt av. Alla och då menar jag alla cancerpatienter som käkar morfin får även droppar så att magen ska hålla igång.  
Om jag nu inte ska avliva på fredag så måste jag ta reda på om även hundar kan äta Laxoberal.

Affe fick träna sig på att vara själv med mig på plan, ingen annan var där så vi tränade kontakt, sitt och ligg. Visade oxå Affe hur kul man kan ha med en boll och den gillade han! Det är ju inte min hund så jag kommer givetvis inte att träna honom men lite valpövningar har ju aldrig skadat någon.

Kalle fick träna på rutan (= gick väldigt bra!!!!) och inkallning med ställande/läggande ( = gick kalas det med)

I morse på bussen hörde jag "Walking in Memphis". Ann B fattar varför jag höll på att börja lipa. Kändes som en vink från ovan när jag just beställt tid till avlivning.
(Ann hade en bror till W som hette just så, av olika anledningar blev han inte gammal.) 

Nu är det sena veckan för A vilket innebär att jag är själv på kvällen med alla hundar. Vilket  innebär att om vi ska gå ut så får det ske i omgångar. Vilket innebär att de hundarna som får vänta hemma kommer att vara djupt olyckliga. Kalle kan inte gå med valpen eftersom valpen inte fattar att han ska hålla sig undan från Kalle och Kalle blir galen bara valpen är inom en radie av en meter. 
Och som alla förstår INNEBÄR det att valpen är helt förryckt!
Han har just försökt gnaga en ny öppning från köket till badrummet. Antagligen för att komma åt en toarulle att massakrera.
Som tur är har A en stor tomt där jag brukar tvinga Dåren att motionera valpen. Tyvärr blir ju inte valpar så trötta på att springa. I morgon får jag överväga en utflykt.

Wille har varit ganska ok idag. På morgonen var han pigg när vi gick promenad och åt sedan mat när den var helt passerad. Alltså rinnande. Nu på kvällen gav A honom 4 st Tramadol ch jag hade köpt blodpudding som jag mixade ner i matsmeten. Givetvis fattar jag att han inte kan ha det så en längre tid. Funderar på att beställa en tid längre fram i veckan. Fy fan säger jag för att var tvungen att beställa en tid för att döda sin bäste vän.

Ska nu försöka mig på projektet att gå ut med lite hundar i taget.

I dag var vi på kalas med Affe hos min systerdotter. Affe somnade i soffan mellan min systerson och "svåger". Cool kille. Innan dess hann han med att flirta med brudarna. Jäkla brudmagnet den där valpen. Jag vet inte om jag törs släppa i väg A själv med Affe?



I dag när jag var ute med de tre stora hundarna satte  W av och jagade ett rådjur genom djupsnön. Sällan har jag blivit så glad över att en hund jagar : )
Lyckan varade inte så länge för när det var matdags ville han inte äta upp sin mat trots att han var hungrig. Samma i morse. Detta trots smärtstillande.
Kan han inte äta så kan han ju inte leva men det känns för tidigt ännu. Vill vänta några dagar till.  

Först lite bilder från vår underbara vinterpromenad för två veckor sedan innan valpen kom och innan jag visste att W skulle dö så snart.


Snacka om att det var solsken!!!!



Bara för två veckor sedan var han mycket piggare. Fina, fina pingvin.



Nu bild från i förra veckan när A var på klubben själv:



Bild från i dag på klubben:





Alfred hälsar på Gaisarens Prins. Stoooor farbror  som dessutom var pedofil (inte Gaisaren alltså...) Gaisaren gav A lite mentalt stöd när det gällde belgare. Att deras knäppa sätt är helt normalt....

I dag var vi på besök hos "vår egen" veterinär på Göteborgs Djurklinik. Där är de lite mer nogranna än på andra ställen och tar en liten mer på allvar.
Johanna klämde på W och hittade förstorade lymfknutor som inte hittades på Västra. Hon tyckte även att han reagerade närhon tog honom på undersidannäbben.
Vi började med att röntga Ws lungor och hittade inga metastaser - skönt. Sedan röntgade vi hela huvudet fram och tillbaka - inget. Till sist tittade Johanna inne i munnen, för någon vecka sedan var han ju sövd och skulle kollas i munnen men men.... Johanna hittade direkt en tumör som även jag såg utan tvekan.
Tumören sitter om man tänker bakom visdomstanden. Inte ett bra ställe för en tumör enligt J. Hon ville inte operera och vi diskuterade vad man kunde göra. Jag tycker inte heller det är någon ide. Dels när den tydligen sitter jävligt illa till och dels för att tumörer ofta är än mer aggressiva när de kommer tillbaka och sist men inte minst att W är tio år snart.
Han ska nu gå på Tramadol until the bitter end. Jag kommer att avliva honom när han inte längre njuter av livet vilket inte kommer att ta så lång tid eftersom han redan har problem med att äta. Samtidigt är det bara när han äter som det gör ont så några veckor till borde han kunna hänga med. Vi får se.

Funderade ett tag på om det bästa skulle varit att ta honom direkt på röntgenbordet när han ändå var nästan sövd men vill ändå ha tid att ta adjö hemma i lugn och ro.

Under tiden vi roade oss i röntgenrummet satt H utanför med Affe-Paffe. Affe tyckte det var lika bra att ta sig en tupplur när de ändå skulle sitta och vänta så länge. Lilla valpen verkar inte vara av den stressade typen...

Nu ska jag lägga mig på sofflocket och begrunda det faktum att det snart är dags att ta adjö av den femte hunden i mitt vuxna liv Stork, Bullen, Gaston, Ludd och Mulen snart får ni sällskap av Wille.

Jag fick ju köpförbud av Nettan men A fick gärna köpa en valp och tänka sig, han gjorde det! Efter mycket funderande fram och tillbaka så fick äntligen Lilla Eklidens Dexter flytta hem till A och Krasse! (Bilder kommer...)
Dexter = Alfred verkar trivas ypperligt! Han leker med Krasse, försöker leka med Wille och får inte ens komma i närheten av Kalle.

Med Wille är det sämre. Efter att lite negativa saker hände på Västra Djursjukhuset så har jag beslutat att gå till min vanliga veterinär på Göteborgs Djurklinik. Innan har de varit kanon på Västra men nu kände jag att det var lite väl dålig kommunikation mellan veterinärerna. Jag blev sur helt enkelt.
Jag tror inte han har långt kvar.

I söndags var jag och Hu ute och red! Jag har fortfarande träningsvärk i arslet. Jag fick rida på snälle Baldur som inte var så snäll som alla påstår!!! Han började med att backa omkrin...
Men måste erkänna att jag blev lite sugen på att ge mig ut flera gånger.

Dags att jobba. Snöstorm ute. Blä. Vill ligga på sofflocket och läsa en bra bok med en liten varm valp på magen.