Helgen
Så sitter man då här och ska försöka vara kreativ... Ledig för att skriva på ex-jobbet...
I lördags var jag, Kalle och Wille bjudna på kalas. Kalas för att fira att det var 2/12 eller helt enkelt för att det är så jädra regnigt och tråkigt hela tiden.
Vi fick kalkon och typ 100 sorters kakor. Mycket gott även om kakorna var i mesta laget - inte ens jag som har en synnerligen väl avpassad mage för att kunna klämma ner godsaker orkade äta alla sorter.
Jag som var bjuden på kalaset fick inslagen present, han som hade kalaset fick oxå present men av det mer subtila slaget.
Söndagen tillbringade vi till stor del på Kallebäck, en evighetslång väntan på att Gitte skulle komma från skogen så att man fick växla några ord med henne.
Det var kallt som tusan så jag och mina hundar åkte senare hem och bäddade ner oss i sängen... Gott!
I bland undrar jag om Kalle är smart eller bara lat och dum? Kalle har aldrig lyckats lära sig att om man säger till matte så får man gå ut. Eller så har han bara inte lust att springa ner för tre trappor när han kan sätta sig inne när han är dålig i magen. Likadant när han var valp, han var inte i närheten att vara rumsren förrän han var 7 månader. Balkongen funkade utmärkt som toalett.
På tävlingen fick jag en del frågor om när jag egentligen skulle får tummen ur och tävla? Under noggrant övervägande har jag bestämt att jag lägger ner allt vad tävling heter tills jag kommer hem från Laholm, med andra ord sista juli. Ska bara träna för att upprätthålla alla moment, känns som om det är för mycket som snurrar i hjärnan just nu. Tror att det blir det bästa, Kalle och jag kan dessutom under den tiden ta tag i våra problem med vem som bestämmer. Har faktiskt, tro det eller ej, varit hård som en gråsten mot honom det sista.
En smäll på näbben när han kastar sig mot bilar/hundar/cyklar och sedan massor beröm. Känns inte bra alls att gå omkring och smälla sin hund men det i kombination med massor av beröm är det enda som når in i den lilla spetsiga hjärnan. Har aldrig förr varit så hård men har å andra sidan aldrig förr haft en så jädra envis hund.
Wille håller på att bli värsta ouppfostrade hunden, han går omkring och lallar i sin egna värld, till synes helt obekymrad om livet. A tror att Wille har lurat mig hela sitt liv, spelat rädd och vek när han i själva verket bara är lat och vill göra som han själv vill. Ser man Wille nu så kan man gott tro på denna teori.
Men det är härligt att se Wille nu, en tjock herre i sina bästa år!!! Prexis som sin matte! (Fast jag är inte en herre...)
I lördags var jag, Kalle och Wille bjudna på kalas. Kalas för att fira att det var 2/12 eller helt enkelt för att det är så jädra regnigt och tråkigt hela tiden.
Vi fick kalkon och typ 100 sorters kakor. Mycket gott även om kakorna var i mesta laget - inte ens jag som har en synnerligen väl avpassad mage för att kunna klämma ner godsaker orkade äta alla sorter.
Jag som var bjuden på kalaset fick inslagen present, han som hade kalaset fick oxå present men av det mer subtila slaget.
Söndagen tillbringade vi till stor del på Kallebäck, en evighetslång väntan på att Gitte skulle komma från skogen så att man fick växla några ord med henne.
Det var kallt som tusan så jag och mina hundar åkte senare hem och bäddade ner oss i sängen... Gott!
I bland undrar jag om Kalle är smart eller bara lat och dum? Kalle har aldrig lyckats lära sig att om man säger till matte så får man gå ut. Eller så har han bara inte lust att springa ner för tre trappor när han kan sätta sig inne när han är dålig i magen. Likadant när han var valp, han var inte i närheten att vara rumsren förrän han var 7 månader. Balkongen funkade utmärkt som toalett.
På tävlingen fick jag en del frågor om när jag egentligen skulle får tummen ur och tävla? Under noggrant övervägande har jag bestämt att jag lägger ner allt vad tävling heter tills jag kommer hem från Laholm, med andra ord sista juli. Ska bara träna för att upprätthålla alla moment, känns som om det är för mycket som snurrar i hjärnan just nu. Tror att det blir det bästa, Kalle och jag kan dessutom under den tiden ta tag i våra problem med vem som bestämmer. Har faktiskt, tro det eller ej, varit hård som en gråsten mot honom det sista.
En smäll på näbben när han kastar sig mot bilar/hundar/cyklar och sedan massor beröm. Känns inte bra alls att gå omkring och smälla sin hund men det i kombination med massor av beröm är det enda som når in i den lilla spetsiga hjärnan. Har aldrig förr varit så hård men har å andra sidan aldrig förr haft en så jädra envis hund.
Wille håller på att bli värsta ouppfostrade hunden, han går omkring och lallar i sin egna värld, till synes helt obekymrad om livet. A tror att Wille har lurat mig hela sitt liv, spelat rädd och vek när han i själva verket bara är lat och vill göra som han själv vill. Ser man Wille nu så kan man gott tro på denna teori.
Men det är härligt att se Wille nu, en tjock herre i sina bästa år!!! Prexis som sin matte! (Fast jag är inte en herre...)
Kommentarer
Trackback