Tjockens blogg

I dag har A lovat att aldrig mer kalla mig mes. Aldrig mer hävda att jag är en liten fegis.
Bakgrunden är den att förra gången vi var på Liseberg så lovade jag att jag nästa gång skulle åka nedsläppet eller vad den heter. Den där hemska som börjar med att man åker 350 m upp i luften och sedan släpps ner i typ fritt fall.
I alla fall så åkte vi upp, jag blundade hela tiden och tänkte "happy place, happy place" som ett mantra. A satt och skrek att det var så fin utsikt och jag bara måste titta, jääää sure.
Men jag överlevde, synd bara att jag då inte visste vad som komma skulle, då hade jag gått därifrån och åkt hem direkt.
Så när jag nu har åkt och överlevt tror någon att han fattar traumat?
Nej för helt plötsligt befinner jag mig en vagn i Balder.
Men nu har man ju lärt sig, blunda stenhårt, borra in ansiktet i A`s armhåla och tänk "happy place, happy place". I Balder trodde jag verkligen att min sista stund var kommen, lyckades i slutet bara stöna fram jag spyr och är det slut nu?
Vilken jäkla dödsångest!!!! Fy för farao!!!!
Prexis när vi hade åkt Flumride så sker den hemska olyckan.. Läskigt. A vannstjärnvinst på Plopphjulet och jag vann två ynka små chokladbitar på centerhjulet. Orättvist är livet.

Min mage är fortfarande inte tillbaka där den brukar vara men jag är jädrans nöjd med att jag vågade och inte fegade ur!!!
Hurra för mig!!!