Jag äter stesolid, gör du?
Vet inte vilken kärring som var argast, jag eller den andra?
Iaf så är det ju så här att trots mitt timida utseende och milda sätt så kan jag bli så in i bänken förbannad.
I går när jag och Helene var ute och gick så rann det över och jag skrek en lång harang åt mina hundar. Bakom oss gick tyvärr en kärring som senare anklagade mig för att slå och piska mina hundar. Jag försökte förklara för henne att det inte var så men hon vägrade tro ngt annat. Hon tyckte att jag gjort fel som skaffat mer hund än jag klarar av, vad ska jag göra nu då tycker du, frågade jag? Kärringen sa då att hon minsann kände en massa tervar som var uppfostrade på helt andra sätt än mina var.
Och saken var den att mina hundar uppförde sig exemplariskt när vi passerade henne men enligt henne var de då så rädda att de inte vågade annat.
Iaf bra att hon reagerade men hon kunde ju lyssnat? Helene stog under hela vårat samtal och var livrädd att jag skulle flyga på kärringen men jag höll mig lugn och avslutade det hela genom att på ett mycket vuxet sätt säga att "nu kommer vi inte längre i den här diskussionen".
Innan denna händelse var vi och tränade med Lisa och Katrine vid Lillhagen. Katrine är min nyaste idol. Hon är alltid kolugn och tänker innan hon pratar. Önskar jag var sån.
I dag har jag fattat ett beslut och det är inte illa. Det 5016 sättet att träna rutan ska nu gälla resten av Kalles liv. Helt enkelt det gamla hederliga sättet att skicka hunden ut i rutan och stanna honom när jag tycker han är på rätt ställe. Inget snack om att han själv ska klura ut vart han ska eller att han ska hitta en jädra target i gräset.
Är trött på att titta på min hund när han försöker med 850 000 positioner innan han hittar rätt.
Lillhagen är nog för övrigt det bästa stället för mig att träna på. Ingen tycker det är konstigt när man är lite loss där. Alltid ser man något mer schero, jag känner mig hemma.
På jobbet har jag sett ut som ett verkligt schero eftersom kläderna i min storlek var slut. Har gått omkring i byxor för personer mellan 175-195 cm och skjortor för 70-90 kg. (Jag är 164 cm och väger 59 kg)
Katrine föreslog att jag skulle försöka jobba med mig själv och mitt temperament. Lobotomi?
Efterlyser härmed någon som för en billig penning kan förvandla mig till en lugn men trallande fåne. Tänk vad livet kommer att te sig lätt. Innan jag vet ordet av så är Kalle LydCh och vi står på SM pallen och viftar med en liten flagga. På min tröja står det med stora bokstäver: Jag äter STESOLID , gör du?
Iaf så är det ju så här att trots mitt timida utseende och milda sätt så kan jag bli så in i bänken förbannad.
I går när jag och Helene var ute och gick så rann det över och jag skrek en lång harang åt mina hundar. Bakom oss gick tyvärr en kärring som senare anklagade mig för att slå och piska mina hundar. Jag försökte förklara för henne att det inte var så men hon vägrade tro ngt annat. Hon tyckte att jag gjort fel som skaffat mer hund än jag klarar av, vad ska jag göra nu då tycker du, frågade jag? Kärringen sa då att hon minsann kände en massa tervar som var uppfostrade på helt andra sätt än mina var.
Och saken var den att mina hundar uppförde sig exemplariskt när vi passerade henne men enligt henne var de då så rädda att de inte vågade annat.
Iaf bra att hon reagerade men hon kunde ju lyssnat? Helene stog under hela vårat samtal och var livrädd att jag skulle flyga på kärringen men jag höll mig lugn och avslutade det hela genom att på ett mycket vuxet sätt säga att "nu kommer vi inte längre i den här diskussionen".
Innan denna händelse var vi och tränade med Lisa och Katrine vid Lillhagen. Katrine är min nyaste idol. Hon är alltid kolugn och tänker innan hon pratar. Önskar jag var sån.
I dag har jag fattat ett beslut och det är inte illa. Det 5016 sättet att träna rutan ska nu gälla resten av Kalles liv. Helt enkelt det gamla hederliga sättet att skicka hunden ut i rutan och stanna honom när jag tycker han är på rätt ställe. Inget snack om att han själv ska klura ut vart han ska eller att han ska hitta en jädra target i gräset.
Är trött på att titta på min hund när han försöker med 850 000 positioner innan han hittar rätt.
Lillhagen är nog för övrigt det bästa stället för mig att träna på. Ingen tycker det är konstigt när man är lite loss där. Alltid ser man något mer schero, jag känner mig hemma.
På jobbet har jag sett ut som ett verkligt schero eftersom kläderna i min storlek var slut. Har gått omkring i byxor för personer mellan 175-195 cm och skjortor för 70-90 kg. (Jag är 164 cm och väger 59 kg)
Katrine föreslog att jag skulle försöka jobba med mig själv och mitt temperament. Lobotomi?
Efterlyser härmed någon som för en billig penning kan förvandla mig till en lugn men trallande fåne. Tänk vad livet kommer att te sig lätt. Innan jag vet ordet av så är Kalle LydCh och vi står på SM pallen och viftar med en liten flagga. På min tröja står det med stora bokstäver: Jag äter STESOLID , gör du?
Kommentarer
Postat av: Anette o Casper
Du ska INTE äta Stesolid!! Vem ska jag då inspireras av? Jag behöver någon som blir lika neurotisk på appellplanen som jag. (som vi för övrigt just nu undviker...)
Postat av: Gitte
NEJ!!!inte STESOLID!!!!!livet blir så mycket tråkigare med små känslo svägningar.....Jag håller på DU!!! Klart att man får reagera när det finns dom som har kottar i öronen och inte lyssnar på någon annan än sig själv!!! Det finns tyvärr många av den sorten...så fortsätt så kanske dom inser att det finns andra än JA sägare runtomkring dem...;-)
Trackback