Kultur och mat
Fredag kväll inleddes inte helt ovanligt med en skattjakt.... A vet vad jag gillar och det är paket!
På lördag var det åter dags för Gunnebo. Denna gången med slottsvisning innan den goda buffen. A tog massa kort på oss som läggs ut vid ett senare tillfälle. Slottet var fint och det var kul att få höra dess historia.
Efter denna kulturella gärning åkte vi hem till hönsmamman Carina R och tittade på Kolas ursöta valpar. Fast de är schäfrar är de söta... Eftersom våra magar fortfarande stog ut i 4 hörn åkte vi hem och kollade på Stephen King film som var ganska dålig. Varför lär man sig aldrig att Stephen King är en mästare på att skriva men att filmerna sällan är bra?
På söndag hade vi tankar om att åka till Stormvallen, eller A tyckte att vi kunde åka dit. Jag tycker inte att man åker hem till folk utan att vara bjuden. I vilket fall som helst vaknade vi för sent. Hur kommer det sig att jag har börjat sova så jäkla mycket? Att somna kl 22 och sova till kl 10 nästa dag, är det normalt??
I stället för att titta på när lilla söta Beyla körde skydd så gick vi milrundan i Sillvik. Och sedan var det ju så nära till Björlanda båthamn och thai restaurangen så det hade varit ett brott att inte åka dit. Och när man har ätit en så god middag är det brottsligt att inte ta en fika så var vi tvungna att åka ut till Eriksberg, sätta oss på en utesrevering vid vattnet och dricka kaffe med äpplepaj.
Krasse var med på serveringen, mina hundar satt i bilen. Är det någon som skulle kunna se framför sig de två galna tervarna bland folk på en servering? Nej, just det, de hade det nog bättre i bilen. Iaf var det bättre för mig att de var i bilen.
I går kväll när jag låg och inte kunde somna tänkte jag ut en ny teori om hur man ska få Kalle att sluta göra utfall. Varför inte tänka helt tvärtom och hålla fast honom nära den andra hunden? Alltså under förutsättning att den andra hunden är snäll. Tvinga honom att inse att han klarar att stå nära en annan hund utan att det händer något.
Testade detta i morse kl 5.45 när vi var på väg till Helene och vi mötte en liten ful shitzu. Jag tog ett steg in från vägen, höll fast Kalle medan jag klappade honom på bröstet. Hans lilla hjärta slog nästan frivolter och han tuggade frenetiskt på kopplet. Jag tvingade honom att stå så en lång stund tills hunden hade passerat för länge sedan och hans hjärta återgått till normal rytm. Han började slicka sig runt munnen och vi gick vidare.
1-0 till mig.
På lördag var det åter dags för Gunnebo. Denna gången med slottsvisning innan den goda buffen. A tog massa kort på oss som läggs ut vid ett senare tillfälle. Slottet var fint och det var kul att få höra dess historia.
Efter denna kulturella gärning åkte vi hem till hönsmamman Carina R och tittade på Kolas ursöta valpar. Fast de är schäfrar är de söta... Eftersom våra magar fortfarande stog ut i 4 hörn åkte vi hem och kollade på Stephen King film som var ganska dålig. Varför lär man sig aldrig att Stephen King är en mästare på att skriva men att filmerna sällan är bra?
På söndag hade vi tankar om att åka till Stormvallen, eller A tyckte att vi kunde åka dit. Jag tycker inte att man åker hem till folk utan att vara bjuden. I vilket fall som helst vaknade vi för sent. Hur kommer det sig att jag har börjat sova så jäkla mycket? Att somna kl 22 och sova till kl 10 nästa dag, är det normalt??
I stället för att titta på när lilla söta Beyla körde skydd så gick vi milrundan i Sillvik. Och sedan var det ju så nära till Björlanda båthamn och thai restaurangen så det hade varit ett brott att inte åka dit. Och när man har ätit en så god middag är det brottsligt att inte ta en fika så var vi tvungna att åka ut till Eriksberg, sätta oss på en utesrevering vid vattnet och dricka kaffe med äpplepaj.
Krasse var med på serveringen, mina hundar satt i bilen. Är det någon som skulle kunna se framför sig de två galna tervarna bland folk på en servering? Nej, just det, de hade det nog bättre i bilen. Iaf var det bättre för mig att de var i bilen.
I går kväll när jag låg och inte kunde somna tänkte jag ut en ny teori om hur man ska få Kalle att sluta göra utfall. Varför inte tänka helt tvärtom och hålla fast honom nära den andra hunden? Alltså under förutsättning att den andra hunden är snäll. Tvinga honom att inse att han klarar att stå nära en annan hund utan att det händer något.
Testade detta i morse kl 5.45 när vi var på väg till Helene och vi mötte en liten ful shitzu. Jag tog ett steg in från vägen, höll fast Kalle medan jag klappade honom på bröstet. Hans lilla hjärta slog nästan frivolter och han tuggade frenetiskt på kopplet. Jag tvingade honom att stå så en lång stund tills hunden hade passerat för länge sedan och hans hjärta återgått till normal rytm. Han började slicka sig runt munnen och vi gick vidare.
1-0 till mig.
Kommentarer
Trackback