Sköna helgen
Mitt i Borås djurpark, framför restaurangen knäpper A upp brallorna, drar ner de och visar att han har sina djungelkalsonger på sig dvs ett par kallingar med ett tigerhuvud. Anledningen var att jag gick och spekulerade i huruvida han hade Tarzankalsonger eller inte dagen till ära.
Det hade han alltså. Nu vet jag det och alla andra som var i närheten.
Lördagen började annars lugnt med att jag plockade årets första kantareller! Mums! När A äntligen hade vaknat begav vi oss alltså till Borås djurpark och tittade på alla stackars djur i sina för små inhägnader. Middag åt vi på restaurang Peking i Borås. Sanslöst gott!!
För 199 pengar fick man förätt (friterade krabbklor), soppa (hajfenssoppa), huvudrätt (jätteräkor i vitlöksås med grönsaker) och efterrätt (friterade bananer).
Allt var mycket gott, långt ifrån en sunkig alkis restaurang i Götet.
På fredagen slutade jag tidigt och hade en liten middagsbjudning för A och Krasse. Som vanligt tror jag att jag är ute i god tid. Stod lugnt och lagade mat, sippandes på min favoritöl, tills jag upptäckte att gästerna snart skulle anlända. Panik in i duschen, slänga in allt skräp i garderoberna så det ser städat ut, kasta upp håret i nån slags uppsättning så att det ser ut som om det ligger möda bakom.
Bjudningen var lyckad tack vare ett idiotsäkert recept:
Bryn fläskfilebitar, kasta ner i form, lägg på en ansenlig mängd hackade champinjoner, pluppa ner 2 creme fraiche av någon styrka, smula över "Kvibille gräddädel", in i ugnen.
Söndag började med att jag och vbm (världens bästa man) var ute och trampade i skogarna runt Råhult. Fick en mindre hjärtattack när jag såg hur mycket träd de har huggt ner i Råhult. Inte alls lika mysigt längre.
Hämtade upp Helenes husdjur och åkte till Surte för att hälsa på L, A och S som tränade sök. Kalle fick tre spårupptag, de två första var klockrena men jag tänkte i mitt stilla sinne att detta kan inte vara möjligt. Så det sista upptaget var lite lurigare och mycket riktigt så sprang han åt fel håll.
Just det, sprang. Det var det jag kände att om man springer i 150 km/h kan man omöjligt hinna analysera ett spår. Och det hann han ju inte heller. TRÄNA TRÄNA TRÄNA.
I går var jag på anställningsintervjuv. Gick sådär. Jag svarade väl inte klockrent som man ska utan i stället ärligt. Jaja, man ska smöra inte vara ärligt. Varför kan jag inte fatta det???