Konstig känsla
Det är en konstig känsla att Bullen inte finns mer. Inte en så förlamande känsla av sorg som när Stork dog utan mer en känsla av tacksamhet för att Bullen fick finnas i 14,5 år.
Jag kommer ihåg hur vi hämtade den lilla svarta Bullen hos Eva. Min syster körde och min pappa var med som moraliskt stöd. Bullen hälsade på oss men sprang sedan ut för att busa på tomten, hennes syster satt hela tiden i mitt knä men jag fastnade för den där valpen som man var tvungen att jaga ikapp.
I bilen på väg hem blev jag helt iskall av rädsla, vad har jag gjort??? Jag ska ha ansvar för denna lilla hunden i minst 10 år!!! Men när vi väl kom hem så upptäckte jag hur underbart mysigt det är att ha valp.
Jag skulle INTE gå några kurser med min hund. Fast när Helene började prata om valpkurs tänkte jag att det kanske kan vara bra. Sagt och gjort vi började på Partille BK.
Den kursen följdes av mååånga kurser, bland annat lydnad, jakt, agility, sök och spår. Vi tävlade oxå en hel del med varierande resultat.
Bullen var den bästa första hund man kunde önska sig. Hon förlåt alla mina misstag och var alltid pigg på att hitta på saker. Jag tror nog att Bullen har varit med om det mesta...
På äldre dagar beslöt Bullen sig för att flytta till mina föräldrar. Jag är skyldig mina föräldrar många tack för att de tog så bra hand om Bullen halva hennes liv. De älskar Bullen lika mycket som jag gör.
Är så tacksam för att jag fick 14 och ett halvt år med denna underbara labrador!
Jag kommer ihåg hur vi hämtade den lilla svarta Bullen hos Eva. Min syster körde och min pappa var med som moraliskt stöd. Bullen hälsade på oss men sprang sedan ut för att busa på tomten, hennes syster satt hela tiden i mitt knä men jag fastnade för den där valpen som man var tvungen att jaga ikapp.
I bilen på väg hem blev jag helt iskall av rädsla, vad har jag gjort??? Jag ska ha ansvar för denna lilla hunden i minst 10 år!!! Men när vi väl kom hem så upptäckte jag hur underbart mysigt det är att ha valp.
Jag skulle INTE gå några kurser med min hund. Fast när Helene började prata om valpkurs tänkte jag att det kanske kan vara bra. Sagt och gjort vi började på Partille BK.
Den kursen följdes av mååånga kurser, bland annat lydnad, jakt, agility, sök och spår. Vi tävlade oxå en hel del med varierande resultat.
Bullen var den bästa första hund man kunde önska sig. Hon förlåt alla mina misstag och var alltid pigg på att hitta på saker. Jag tror nog att Bullen har varit med om det mesta...
På äldre dagar beslöt Bullen sig för att flytta till mina föräldrar. Jag är skyldig mina föräldrar många tack för att de tog så bra hand om Bullen halva hennes liv. De älskar Bullen lika mycket som jag gör.
Är så tacksam för att jag fick 14 och ett halvt år med denna underbara labrador!
Kommentarer
Postat av: Lisa
Var inne på er blogg först nu och upptäckte att jag missat en del :-( Jag beklagar sorgen, trots att du skriver att det inte är en direkt sorg. Jag förstår vad du menar, hon fick ett långt och bra liv. Mina ögon fylls med tårar. Jag minns när vi träffades första gången på kurs, du med Bullen, jag med Terry...nu möts de igen. Hon har det bra med sin Stork och även med sällskap av Terry och Senja. De fattas oss, våra älskade små vänner :-(
Trackback