Tjockens blogg

Har mailat lite fram och tillbaka med en person angående hunduppfostran. Såg oxå att Caspers matte ville ha råd om inkallningsträning.
I går när jag var ute bestämde jag mig för att träna Kalle lite på just inkallning eftersom han ganska ofta sticker iväg på egna upptåg. 

Jag utrustade mig med värsta stora godispåsen och rösten som kan väcka döda. När Kalle stack vrålade jag först glatt och sedan argt.
Första gången gick jag efter och hämtade tillbaka honom, pratade allvar med honom (utan att vara stygg, bara prata allvar med rösten i ett lågt läge och nära), jag lämnade honom sedan, gick tillbaka till stigen och kallade in igen. När han kom fick han massa godis.
Under hela promenaden gav jag honom godis varje gång han kom till mig/sprang förbi mig/ jag ropade på honom. Detta gjorde jag även med Wille när han var liten vilket fick till följd att Wille trodde mina fickor alltid var fulla med godis och att han alltid tjänade på att vara nära. Wille har nära på 100 % inkallning.
Nästa gång Kalle stack vrålade jag igen men valde denna gång att inte gå efter utan i stället ge Wille godis när han såg det, snopen Kalle. 
Tredje gången stannade han till längst bort på ett fält och tittade på mig. Jag börjar slänga upp godispåsen i luften och skrek
GODIS - KOM SÅ FÅR DU GODIS.
Måste sett helt rubbat ut men det lilla kräket valde att komma till mig! Gulle-Kalle!

Nu över till varför hundar lyder! Den person som jag mailat med tänker att det beror på att hunden gör det de tjänar mest på. Detta tror jag oxå till en viss del.
När Wille springer efter en hare och jag kallar tillbaka honom trots att han har haren bara 20 cm från näsan tror jag det beror på:
Han har alltid varit lite lat och inser att det finns gott godis i mattes ficka som man får utan att anstränga sig ett enda dugg.
Han gör alltså det han tjänar mest på men av anledningen att han är lat.
Om Kalle är i samma situation skulle han aldrig vända därför att han gillar och springa och därmed tjänar mer på att ha roligt och springa. Godis får man så ofta ändå .

Nu spelar det ju ingen som helst roll varför hunden anser att den tjänar på ngt, mina hundar får gärna vara lata bara de kommer på inkallning.

Nästa grej:
Kalle lyder blint för fyra personer på denna jorden. Mamma Stina (Kalles mamma), Nettan (Kalles uppfödare), Katia Maines (vem lyder inte henne???) och Anders.
Beror denna lydnad på att han tjänar på att lyda dem? Nej, det tror jag inte. Om Kallle inte gör som Mamma Stina vill får han direkt veta att han lever. Mamma Stina har ögonen på honom hela tiden och låter honom inte ta ett steg som hon inte godkänt.
Här måste det handla om respekt eller kadaverdiciplin om man vill. MS har ju aldrig mutat med godis eller boll.
Nettan lyder han nog dels för att hon har "mutat" med godis/lek och dels för att Nettan är lite som MS. ; )

Jag tror han lyder för att han har RESPEKT. Mig har han ingen respekt för och då måste jag således muta. Inget fel i det, de flesta måste muta sina hundar. Jag måste mutas för att gå till jobbet, får jag inga pengar går jag inte dit. Hade mitt jobb varit svinkul hade jag gått dit utan betalning.

Sedan kan de ju lyda för att det är kul, exempelvis när man tränar så handlar det ju om att man har kul ihop och inte att man mutar hela tiden.

Detta måste vara det ultimata målet för all hundträning och alla relationer. Att man är sin hunds idol.

Om det inte var för att Kalle är så ytte-pytte liten när han går med Nettan, Katia och Anders skulle jag säga att de är hans idoler. Nu tycker han mer att de är GUD och har lite för mkt respekt för att det ska bli ett ömsesidigt givande och tagande.
Jag och Gaston hade en perfekt relation på agilitybanan. Vi sammarbetade, hjälpte varandra  och påminde varandra när någon av oss tappade fokus.
Dit har jag inte kommit än med Kalle men hoppas att vi ska kunna bygga upp detta under våren och sommaren för att kunna tävla till hösten.

Nog om detta, börjar bli långt.