Älskade Ludd
Det är så typiskt Ludd. Att bara vägra bli trött av de lugnande sprutorna och knorrandes traska omkring. Jag tyckte det var en ganska "bra" avlivning trots allt. Just för att Ludd var så senil och glad! Jag och H satt och pratade om ditt och datt medan Ludd tiggde godis intet ont annande om vad som komma skulle. När hon väl fick sista sprutan tog det bara ca 10 sekunder, sedan var hon borta.
Men det är så oändligt tomt.
Fast det känns lite bättre än när Mulen gick bort för med Ludd var man förberedd på ett annat sätt.
Känns väldigt konstigt att man aldrig mer ska skrika Håll käft för helevete Ludd!!!! nära ett nervsammanbrott för att hunden står och gafflar i ett.
Kommer att sakna de alltid lika glada och pigga ögonen och den viftande svansen. Jag kommer att minnas Ludd som hon var i sin ungdom, dvs när hon var ca 10 år : )
Det är helt fantastiskt att hon fick leva så länge. Hon lever kvar inte minst som min SMS signal... ; ) Jag spelade in hennes skall för några år sedan eftersom jag tänkte att den signalen kommer aldrig att gå att mista sig på.
Älskade lilla Ludd livet blir annorlunda utan dig. Saknar dig.
Jag beklagar sorgen även till dig. Ludden har ju funnits i ditt liv lika länge som hos Helene, du var hennes extramatte. Nu är hon och din Bulle tillsammans igen, och även Ilona och Stork förståss.
Kram på dig. L