Fegen
I fredags när jag cyklade hem från jobbet ringde A och sa att jag hade 1 timme på mig att packa innan vi skulle sticka till Fegen på hundläger med klubben. Snabbt som ögat packade jag upp fina kläder som jag skulle tagit med hem till A och la ner fula äckliga kläder som är mer lämpade att ha med på hundläger.
Framme i Fegen var det bara att öppna ölen och njuta av en trevlig fredagkväll!
Lördag började med spår, A spårade med Kalle och jag fjantade runt med Krasse och Wille. M la spår åt Kalle och jag var lite orolig att Herr K skulle dissa apporterna eftersom han inte är van att gå spår som helt främmande har lagt ut. Men det gick bra!
På eftermiddagen var det dags för lydnad med Anders Reitmeier (stavning). Jag körde läggande och fritt följ med Krasse, han har slappat till sig lite och tappat position och snabbhet. Detta fick vi ordning på med med hjälp av utmärkta tips från AR. AR har ett härligt sätt att träna hund. När han pratar med hundarna låter han som Musse Pigg på speed för att snabbt kunna växla över till Katla drake röst när det behövs.
På lördag kväll somnade jag och brydde mig inte om att äta middag. Ibland behöver man vara själv och tänka över saker och ting. Senare gick jag ner och hällde i mig en försvarlig mängd alkohol och hade väldigt trevligt!
Söndag förmiddag var det dags för Kalle och A att träna kryp. Det blir till att börja om från början... Jag började lära in krypet helt rätt men avancerade för långsamt och tappade sedan tråden helt. Även om det blir A som tävlar Kalle kommer jag givetvis att träna honom ändå med förhoppning att någon gång komma över mina hjärnspöken om att allt ska gå åt helvete.
Så om några år kanske vi kan tävla trean igen..?? Skulle vara jäkligt roligt. Fan säger jag att jag började inbilla mig en massa saker.
Efter lunch var det dags för städning och hemfärd. Wille som mest agerat störande, gjort utfall när han stått bunden, badat med Krasse och gått ett minispår nästan svimmade av trötthet i bilen hem. Han är en fantastiskt trevlig hund när han bara får "vara". Både jag och A suckade över att W inte går att köra lydnad med, om han inte hade gått upp i limningen var enda jäkla gång han ska göra något hade han kunnat bli hur bra som helst. Har aldrig träffat en hund som tycker lydnad är så kul och verkligen vill ge ALLT. Tyvärr är det ju just denna vilja att ge ALLT som får det att slå slint i skallen på honom.
Saknade mina gamla Partilleklubbkamrater lite... GBG avdelningen känns fortfarande inte som MIN klubb. Inte så konstigt eftersom jag var medlem i PBK sedan - 93. Samtidigt är det bra skönt att vara lite inkognito. På PBK visste ju alla allt om en... ; )
Framme i Fegen var det bara att öppna ölen och njuta av en trevlig fredagkväll!
Lördag började med spår, A spårade med Kalle och jag fjantade runt med Krasse och Wille. M la spår åt Kalle och jag var lite orolig att Herr K skulle dissa apporterna eftersom han inte är van att gå spår som helt främmande har lagt ut. Men det gick bra!
På eftermiddagen var det dags för lydnad med Anders Reitmeier (stavning). Jag körde läggande och fritt följ med Krasse, han har slappat till sig lite och tappat position och snabbhet. Detta fick vi ordning på med med hjälp av utmärkta tips från AR. AR har ett härligt sätt att träna hund. När han pratar med hundarna låter han som Musse Pigg på speed för att snabbt kunna växla över till Katla drake röst när det behövs.
På lördag kväll somnade jag och brydde mig inte om att äta middag. Ibland behöver man vara själv och tänka över saker och ting. Senare gick jag ner och hällde i mig en försvarlig mängd alkohol och hade väldigt trevligt!
Söndag förmiddag var det dags för Kalle och A att träna kryp. Det blir till att börja om från början... Jag började lära in krypet helt rätt men avancerade för långsamt och tappade sedan tråden helt. Även om det blir A som tävlar Kalle kommer jag givetvis att träna honom ändå med förhoppning att någon gång komma över mina hjärnspöken om att allt ska gå åt helvete.
Så om några år kanske vi kan tävla trean igen..?? Skulle vara jäkligt roligt. Fan säger jag att jag började inbilla mig en massa saker.
Efter lunch var det dags för städning och hemfärd. Wille som mest agerat störande, gjort utfall när han stått bunden, badat med Krasse och gått ett minispår nästan svimmade av trötthet i bilen hem. Han är en fantastiskt trevlig hund när han bara får "vara". Både jag och A suckade över att W inte går att köra lydnad med, om han inte hade gått upp i limningen var enda jäkla gång han ska göra något hade han kunnat bli hur bra som helst. Har aldrig träffat en hund som tycker lydnad är så kul och verkligen vill ge ALLT. Tyvärr är det ju just denna vilja att ge ALLT som får det att slå slint i skallen på honom.
Saknade mina gamla Partilleklubbkamrater lite... GBG avdelningen känns fortfarande inte som MIN klubb. Inte så konstigt eftersom jag var medlem i PBK sedan - 93. Samtidigt är det bra skönt att vara lite inkognito. På PBK visste ju alla allt om en... ; )
Kommentarer
Trackback