Dagen

I dag stog jag med luren och lyssnade på "Välkommen till Göteborgs Djurklinik just nu är det många som ringer till oss" och skulle beställa en tid för avlivning. Då kommer W ångandes och ville gå ut. Pigg som en lärka. Till saken hör att i går kväll låg han och pep och hade uppenbarligen ont. Tänkte då att nu är det dags.
Iaf beställde jag en tid till  på fredag.

Nu, efter att ha varit på klubben, känns det ännu värre. På klubben sprang han omkring i snön tillsammans med Dåren och Affe. Han t o m åt levergodis. ( Han har inte kunnat tugga så hårda saker på flera veckor.)
Fan, och nu när vi kom hem stog han och tiggde efter mat. Kan inte avliva en levnadsglad hund. Aldrig i livet.

Ett gigantiskt problem är att han inte skiter. Tramadol är lite likt morfin och morfin är välkänt för att ge stopp i magen. Tarmrörelserna stannar helt enkelt av. Alla och då menar jag alla cancerpatienter som käkar morfin får även droppar så att magen ska hålla igång.  
Om jag nu inte ska avliva på fredag så måste jag ta reda på om även hundar kan äta Laxoberal.

Affe fick träna sig på att vara själv med mig på plan, ingen annan var där så vi tränade kontakt, sitt och ligg. Visade oxå Affe hur kul man kan ha med en boll och den gillade han! Det är ju inte min hund så jag kommer givetvis inte att träna honom men lite valpövningar har ju aldrig skadat någon.

Kalle fick träna på rutan (= gick väldigt bra!!!!) och inkallning med ställande/läggande ( = gick kalas det med)

I morse på bussen hörde jag "Walking in Memphis". Ann B fattar varför jag höll på att börja lipa. Kändes som en vink från ovan när jag just beställt tid till avlivning.
(Ann hade en bror till W som hette just så, av olika anledningar blev han inte gammal.) 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback