Jakt
I går var det jaktkurs igen. Vi skulle träna på dirigering men Fripps hade kommit lite längre så vi repeterade. Inget fel i det, han är bara 9 månader så han KAN inte dirigering. Sedan gjorde vi närsök och Frippen gick ut 5 gånger utan att knota! 6 gången hjälpte jag honom eftersom jag klantigt nog skickade honom fast han var trött.
Det där hade inte din uppfödare gillat sa kursfröken, det kan hända men jag är övertygad om att det måste vara bättre att ge en ung hund hjälp än att pressa ut honom. Längts ut i "rutan" går en hög stengärdsgård, Fripps hoppade över den utan att tveka för att kolla läget!
Efter det var vi på kalas hos min syster som fyllde år!
I dag åkte jag, Helene, Anders och alla hundar till Tjolöholms slott. Vi började med att gå en promenad med den galna Frippen. Efter rejäla springturer var det dags att träna på "ut".
Jag la ut en apport så att Frippen såg intill ett djupt dike med vass så att han skulle springa rakt. Satte honom med ryggen mot apporten och skickade "ut" med handtecken och röst. Upprepade detta några gånger. Det gick givetvis bra!
Sedan skickade jag på två apporter som låg väldigt långt ut. Den lilla duktiga hunden sprang ut och när han hade problem tittade han mot mig, jag dirigerade åt rätt håll och han hittade apporten! Kändes väldigt bra!!!! Extra roligt att han tittade mot mig för att "be om hjälp" utan att stanna eller komma mot mig och att han tog min dirigering. Kändes som om vi verkligen sammarbetade!!!Han måste vara en naturbegåvning på jakt? Eller är det så här "lätt" att träna jakt med en riktig jaktlabbe?
Nu låter det ju som om Frippen aldrig gör fel och att han ständigt går runt med en gloria. Nej, nej, fråga A som denna helgen var nära att skicka Fripps på enkel biljett till Rosöga.... Frippen hade lite överskotts energi och kunde inte sova. Upp och ner ur sängen en miljard gånger, ut och titta till Paffen, hämta saker till sin matte, dunka svansen i väggen, slicka oss i ansiktet osv sov.
Det där hade inte din uppfödare gillat sa kursfröken, det kan hända men jag är övertygad om att det måste vara bättre att ge en ung hund hjälp än att pressa ut honom. Längts ut i "rutan" går en hög stengärdsgård, Fripps hoppade över den utan att tveka för att kolla läget!
Efter det var vi på kalas hos min syster som fyllde år!
I dag åkte jag, Helene, Anders och alla hundar till Tjolöholms slott. Vi började med att gå en promenad med den galna Frippen. Efter rejäla springturer var det dags att träna på "ut".
Jag la ut en apport så att Frippen såg intill ett djupt dike med vass så att han skulle springa rakt. Satte honom med ryggen mot apporten och skickade "ut" med handtecken och röst. Upprepade detta några gånger. Det gick givetvis bra!
Sedan skickade jag på två apporter som låg väldigt långt ut. Den lilla duktiga hunden sprang ut och när han hade problem tittade han mot mig, jag dirigerade åt rätt håll och han hittade apporten! Kändes väldigt bra!!!! Extra roligt att han tittade mot mig för att "be om hjälp" utan att stanna eller komma mot mig och att han tog min dirigering. Kändes som om vi verkligen sammarbetade!!!Han måste vara en naturbegåvning på jakt? Eller är det så här "lätt" att träna jakt med en riktig jaktlabbe?
Nu låter det ju som om Frippen aldrig gör fel och att han ständigt går runt med en gloria. Nej, nej, fråga A som denna helgen var nära att skicka Fripps på enkel biljett till Rosöga.... Frippen hade lite överskotts energi och kunde inte sova. Upp och ner ur sängen en miljard gånger, ut och titta till Paffen, hämta saker till sin matte, dunka svansen i väggen, slicka oss i ansiktet osv sov.
Kommentarer
Trackback