Vilddjuret Fripps!
Efter jobbet i lördags gick vi "femman" i Härsjön. Ungefär vad jag orkade med. Min mycket trevliga särbo hade köpt thaimat och jag hade inhandlat vin så kvällen blev mys!!!
I dag, söndag, träffade vi Helene vid JC-huset för att spåra. Jag la spår till Paffen och Anders till Fripps. Tyvärr dök det upp en svampgubbe i Paffens spår. Han gick nästan hela spåret exakt där jag gått. Typiskt när man har en oerfaren hund! Paff löste det bra och hittade sitt spår och sina apporter.
När vi skulle gå Fripps spår hade gubben flyttat sig och gick nu i Fripps spår. Va fan! Som tur var hade han bara klampat en bit i spåret. Dock träffade vi på en annan hundbekant och hennes familj i slutet av spåret.
Nästa vecka ska jag spåra i marker utan miljarder människor. Inte så lätt i närheten av GBG...
På klubben blev det sökövningar för Skroffoch Kalle och lite jakt för Fripps. Frippen har fått ett jävla tryck i allt han gör på sista tiden. I spåret ligger han på rejält, i jakten har han en helt annan intensitet än för bara någon vecka sedan. Jag hade lagt ut apporter utan att han såg, som ett upplet, han sprang ut bra men började tyvärr jaga? Jag vet inte vad han höll på med, han lyssnade iaf inte på sin matte och eftersom rutan ligger ganska nära vägen vågade jag inte fortsätta och skicka på alla apporter.
Kalle fick leta rätt på Helene, hämta lösrulle och köra påvis. Han tyckte det var roligt! Ska nog köra lite sök med honom nästa helg. Måste med andra ord hitta en ruta utan närhet till bilar och promenerande hundar. (Kalles största hobby skulle kunnat vara att jaga bilar, hans syster jagade en buss i 5 km innan de fick fatt på henne.)
Jag och Helene åkte och gick en promenad i Volvo Tuve skogen på eftermiddagen. Min lilla söta labrador förvandlade sig till ett vilddjur! Han plumsade ner i en damm, sprang som en besatt med lera och dräggel över hela sig. Underbart att se denna livsglädje men inte lika underbart att försöka hålla reda på honom så han inte jagar vilt.
Det känns tydligt att han har vuxit mentalt på sista tiden. Det har blivit dags för första trotsåldern.
Nu gäller det att tämja denna hunden, lyckas det blir det bättre än bäst, lyckas det inte får vi problem framöver. Ska jobba ordentligt med att det är JAG som bestämmer!
Alltså jag har ju hela tiden jobbat med det men nu får jag lägga in en högre växel.
I dag, söndag, träffade vi Helene vid JC-huset för att spåra. Jag la spår till Paffen och Anders till Fripps. Tyvärr dök det upp en svampgubbe i Paffens spår. Han gick nästan hela spåret exakt där jag gått. Typiskt när man har en oerfaren hund! Paff löste det bra och hittade sitt spår och sina apporter.
När vi skulle gå Fripps spår hade gubben flyttat sig och gick nu i Fripps spår. Va fan! Som tur var hade han bara klampat en bit i spåret. Dock träffade vi på en annan hundbekant och hennes familj i slutet av spåret.
Nästa vecka ska jag spåra i marker utan miljarder människor. Inte så lätt i närheten av GBG...
På klubben blev det sökövningar för Skroffoch Kalle och lite jakt för Fripps. Frippen har fått ett jävla tryck i allt han gör på sista tiden. I spåret ligger han på rejält, i jakten har han en helt annan intensitet än för bara någon vecka sedan. Jag hade lagt ut apporter utan att han såg, som ett upplet, han sprang ut bra men började tyvärr jaga? Jag vet inte vad han höll på med, han lyssnade iaf inte på sin matte och eftersom rutan ligger ganska nära vägen vågade jag inte fortsätta och skicka på alla apporter.
Kalle fick leta rätt på Helene, hämta lösrulle och köra påvis. Han tyckte det var roligt! Ska nog köra lite sök med honom nästa helg. Måste med andra ord hitta en ruta utan närhet till bilar och promenerande hundar. (Kalles största hobby skulle kunnat vara att jaga bilar, hans syster jagade en buss i 5 km innan de fick fatt på henne.)
Jag och Helene åkte och gick en promenad i Volvo Tuve skogen på eftermiddagen. Min lilla söta labrador förvandlade sig till ett vilddjur! Han plumsade ner i en damm, sprang som en besatt med lera och dräggel över hela sig. Underbart att se denna livsglädje men inte lika underbart att försöka hålla reda på honom så han inte jagar vilt.
Det känns tydligt att han har vuxit mentalt på sista tiden. Det har blivit dags för första trotsåldern.
Nu gäller det att tämja denna hunden, lyckas det blir det bättre än bäst, lyckas det inte får vi problem framöver. Ska jobba ordentligt med att det är JAG som bestämmer!
Alltså jag har ju hela tiden jobbat med det men nu får jag lägga in en högre växel.
Kommentarer
Trackback