Tjockens blogg

Långfredag begav jag och Frippen oss till Backamo. Bilen fullpackad med varma kläder som senare skulle visa sig behövas..
Vi började med att köra lite inkallning och kontaktövningar för att avgöra vilken grupp man skulle vara i. Jag målade som vanligt upp olika scenario hur Fripp skulle sköta sig men han gjorde en klockren tia inkallning, fast med pipa då. Fripps lilla svarta huvud gick som en propeller. Var, VAR är apporterna??? Trots detta skötte han sig mycket bra.
Vår grupp fick Peter Boltorp som instruktör. Äntligen skulle man få apportera tyckte Fripps. Efter några övningar av typen sitt kvar när jag kastar apporter över dig och apportera åt olika håll var det dags för lunch. Tur det för det regnade snöblandat regn hela tiden. Svinkallt. Efter lunch fortsatte vi i samma anda men nu upptäckte jag att Fripps var på väg att få vattensvans igen. Fan. Täcket var på nästan hela tiden men ändå fick han känning. Efter lunchen började det snöa. Riktig jävla snöstorm. Peter frågade var ens hunds begränsning låg med avseende på avstånd.
Tja, sa jag, gränsen är väl i nästa kommun typ två mil bort...
Vid kl 15.30 var Fripp för trött för att fortsätta. Han låg hopprullad under sitt täcke och blundade, han var även störd av svansen så jag la honom på rummet  och var med på sista övningen själv. Vid detta laget låg snön djup och vinden ven.
Kvällen avslutades med god middag, vin och mycket trevligt snack! Två underbara tjejer lånade ut ett "back-on-track" täcke till Frippen som han sov med hela natten.

Lördagen grydde med sol och minusgrader. Vad gör det när det är sol? Härligt.  I dag körde vi många roliga övningar. Långa avstånd och svåra placeringar på apporter. Frippen var så jävla duktig så jag blev helt tårögd. Man kunde absolut inte tro att han var yngst och hade minst erfarenhet. Och allt detta bara kan han av sig själv!!! JAG vet ju inget om att träna retriever så jag får ju förlita mig på hans ypperliga gener. Fantastiskt roligt att träna en sådan hund. Peter frågade en gång vad min plan var om han byter apport. Varför ska han byta frågade jag? Är du säker på det undrade Peter. Japp, jag var säker, 100% säker. Man måste ju lita på sin hund. Och självklart bytte han inte! Klockrent in med varje dummy. 

Jag vet att vi säkert får problem i framtiden men just nu funkar det mesta. Det enda han gjorde var att sticka innan mitt kommando några gånger och det beror ju bara på att jag inte "höll i" tillräckligt. Ska tränas innan WT på Searover. Där även Peter Boltorp ska vara med. Fast i eliklass då.. Men han gör rätt i att bäva inför Frippens och min start. Det är fortfarande en månad kvar. På en månad hinner vi träna mycket.
Moahaha vi kommer att slå dem alla! (Man MÅSTE ju vara positiv!!!)

Det som är negativt, typ att han knallar/tjuvstartar är ju ett angenämt problem egentligen. Det betyder ju att han är fokuserad och laddad till 100%. Ena gången skickade vi till ett område ca 100 m bort och jag skickade sist. Med andra ord fanns det bara en apport kvar. Fripp letade en stund och kom sedan tillbaka till mig. Jag trodde att detta var negativt men Peter tyckte det var positivt att han vände tillbaka till mig för hjälp isället för att försvinna över nejden. Peter gick upp och fick leta ett bra tag efter apporten och jag skickade igen. Då hittade han! 

Vi ska träna på kortare avstånd, på sök och vatten innan WT. Givetvis ska vi träna på att inte tjuva och även träna på att förbättra det som händer efter avlämningarna. (Sitt, fot, vända om, godis/bra)