Hundträningshelg
I går lördag träffade jag M och hennes hund Ö vid Kåsjön för lite apportering i det underbara vädret! Kalle hängde med och lät sig bindas fast i ett träd där han lugnt och eftertänksamt stod och funderade. Eller inte. Kalle höll låda och talade om för hela skogen att det var SYND om honom.
Fripps och Ö drillades först i lite lydnad av typen "gå fot samtidigt som det flyger apporter runt huvudet på er". Båda klarade detta bra även om Fripps gärna hade fångat en eller annan dummy.
Sedan var det dags för enkla markeringar. Båda hundarna skötte sig bra. Frippen ville en gång gå och kika lite på M. Men det tar jag som ungdomligt oförstånd. Vi körde oxå linjetag med först en synlig och sedan till samma ställe fast dold. Frippen var lite ovillig att gå ut på exakt samma ställe. Träna!!!
Vi avslutade med lite träning av stanna signal. Jag vet inte om jag ändå ska lära in att han sätter sig? Får fundera ett tag till. Men det är ju inget som hindrar att jag lär in sitt senare.
Tack M för en trevlig träning!!!! Bra med nya infallsvinklar, jag gillade att vi körde lite jaktlydnad först! Till nästa gång ska jag tänka ut lite övningar.
Eftermiddagen tillbringades hos modern där min syster och hennes "barn" var. Man kanske inte kan kalla dem barn när de är runt 23 år? Som alla förstår sov F som en stock på kvällen.
I dag la Lisa spår till Kalle. Kul tyckte Kalle och som vanligt spårade han glatt och beskedligt! Duktig hund! Fripps fick träna sök/rulle övning. Jag bad figgen flytta in efter första slaget för jag tyckte hon låg onödigt djupt. (60 m?). Nästa slag låg hon på kanske 45 m och jag såg F försvinna i fjärran. Han har inga problem att springa djupt...
Påvisen tyckte F var lite onödiga i dag. För honom är det ju självbelönande att springa ut, hitta figge och ta sin "apport". När figgarna ropade på honom och dessutom hade mjukost på tub blev han lite mer taggad att springa ut. A låg som ena figgen och första skicket blev jag lite irriterad för att han inte kallade på F vid påviset. Väl där ute visade det sig att F hade skallat honom så illa att han trodde att hans ögonbryn spruckit... Han låg alltså och vred sig i plågor och var inte så sugen på att ropa...
Nu har F vilat i någon timme och är pigg som en mört igen. Kalle ligger fortfarande och trynar. Ett spår tar mer på dem än sök helt klart!
När söket är så här enkelt ska tilläggas. Jag ska nog lyckas trötta ut F på söket vad det lider!
Fripps och Ö drillades först i lite lydnad av typen "gå fot samtidigt som det flyger apporter runt huvudet på er". Båda klarade detta bra även om Fripps gärna hade fångat en eller annan dummy.
Sedan var det dags för enkla markeringar. Båda hundarna skötte sig bra. Frippen ville en gång gå och kika lite på M. Men det tar jag som ungdomligt oförstånd. Vi körde oxå linjetag med först en synlig och sedan till samma ställe fast dold. Frippen var lite ovillig att gå ut på exakt samma ställe. Träna!!!
Vi avslutade med lite träning av stanna signal. Jag vet inte om jag ändå ska lära in att han sätter sig? Får fundera ett tag till. Men det är ju inget som hindrar att jag lär in sitt senare.
Tack M för en trevlig träning!!!! Bra med nya infallsvinklar, jag gillade att vi körde lite jaktlydnad först! Till nästa gång ska jag tänka ut lite övningar.
Eftermiddagen tillbringades hos modern där min syster och hennes "barn" var. Man kanske inte kan kalla dem barn när de är runt 23 år? Som alla förstår sov F som en stock på kvällen.
I dag la Lisa spår till Kalle. Kul tyckte Kalle och som vanligt spårade han glatt och beskedligt! Duktig hund! Fripps fick träna sök/rulle övning. Jag bad figgen flytta in efter första slaget för jag tyckte hon låg onödigt djupt. (60 m?). Nästa slag låg hon på kanske 45 m och jag såg F försvinna i fjärran. Han har inga problem att springa djupt...
Påvisen tyckte F var lite onödiga i dag. För honom är det ju självbelönande att springa ut, hitta figge och ta sin "apport". När figgarna ropade på honom och dessutom hade mjukost på tub blev han lite mer taggad att springa ut. A låg som ena figgen och första skicket blev jag lite irriterad för att han inte kallade på F vid påviset. Väl där ute visade det sig att F hade skallat honom så illa att han trodde att hans ögonbryn spruckit... Han låg alltså och vred sig i plågor och var inte så sugen på att ropa...
Nu har F vilat i någon timme och är pigg som en mört igen. Kalle ligger fortfarande och trynar. Ett spår tar mer på dem än sök helt klart!
När söket är så här enkelt ska tilläggas. Jag ska nog lyckas trötta ut F på söket vad det lider!
Kommentarer
Postat av: Hanna
Duktiga ni e med träningen!! Ninja o jag ligger efter. Vi har tagit (mer eller mindre frivilligt) semesterledigt!
Trackback